God vetenskaplig praxis och innehållens tillförlitlighet i öppen utbildning
Vad är god vetenskaplig praxis?
Grundprinciperna för god vetenskaplig praxis (engelska: research integrity) är enligt den europeiska forskningsetiska anvisningen tillförlitlighet, ärlighet, uppskattning och ansvarstagande. God vetenskaplig praxis består av förfaranden (engelska: good research practices) som säkerställer att god vetenskaplig praxis förverkligas under hela den vetenskapliga verksamhetens livscykel. Förfarandena är till exempel:
- man planerar, genomför och dokumenterar den vetenskapliga verksamheten med omsorg och i mån av möjlighet enligt principerna för öppen vetenskap
- man främjar öppenhet i materialen och vidareanvändningen av dem i mån av möjlighet
- man kommunicerar ärligt och öppet om den vetenskapliga verksamheten oberoende av publikationsform eller publikationskanal
- man respekterar det arbete som utförs av andra inom vetenskapssamfundet, ger andras prestationer det värde de förtjänar och hänvisar till andras publikationer på lämpligt sätt.
God vetenskaplig praxis ska utöver forskning också iakttas när man arbetar som lärare och handledare, och utöver forskningsverksamhet gäller den även undervisningsmaterial.
Inlärarens perspektiv
Informationen är mer lättillgänglig när utbildningen öppnas med till exempel öppna lärresurser. Öppna lärresurser eller öppna studiekurser (t.ex. en öppen nätkurs eller närundervisning som är öppen för alla) är ofta planerade med tanke på en bredare publik, vilket ökar förståelsen av den forskningsbaserade kunskapen. Dessutom möjliggör öppenheten vidareutveckling och bearbetning av informationen och underlättar därmed tillämpningen av den.
Det kan dock vara svårt för inläraren att identifiera när till exempel en öppen lärresurs innehåller tillförlitlig information. Om lärresursen har presenterats i mycket koncis form, har man nödvändigtvis inte kunnat inkludera motiveringar i lärresursen eller andra bevis som väsentligt hör till forskningen. Även om det finns motiveringar eller bevis i lärresursen, kan det krävas mycket förhandskunskap för att förstå dem. Det kan vara en ytterligare utmaning att identifiera om lärresursen innehåller föråldrad information.
Bedömningen av tillförlitligheten av en öppen lärresurs eller studiekurs underlättas om det i lärresursen eller studiekursen anges vilka källor innehållet baserar sig på. Utmaningen är dock att alla källor ännu inte är öppet tillgängliga, vilket kan göra det svårt för inläraren att bekanta sig med källorna.
Tjänster som till exempel Biblioteket för öppna lärresurser erbjuder en möjlighet att utvärdera lärresurser. Sådana här recensioner som getts öppet kan underlätta identifieringen av tillförlitlig information. Det är dock bra att komma ihåg att recensionerna också kan vara ensidiga eller till och med sprida felaktig information. Det är bra om inläraren kan känna igen när utvärderarens egen uppfattning baserar sig på tillförlitlig information, det vill säga när det är fråga om äkta sakkunniggranskning.
Utnyttjandet av öppna lärresurser och annan öppen utbildning kräver alltså mångsidiga färdigheter av inläraren vid bedömningen av innehållets tillförlitlighet. Om inläraren dessutom vill vidareanvända och tillämpa till exempel öppna lärresurser, är det bra att förstå hur arbetet av upphovsmännens lärresurs ska respekteras. Det är till exempel inte ansvarsfullt att endast använda sådant i lärresursen som stöder ens eget perspektiv.
Om inläraren misstänker att en öppen lärresurs eller studiekurs som anslutits till en högskola eller någon annan forskningsorganisation bryter mot god vetenskaplig praxis, kan hen anmäla kränkningen skriftligt till rektorn. Anmälan ska specificera vilken typ av kränkning av god vetenskaplig praxis det är fråga om och misstanken ska motiveras. Anmälan kan inte göras anonymt.
Inläraren kan själv delta i skapandet av en öppen lärresurs till exempel i samband med en studiekurs. Då är det bra om hen bekantar sig med de råd som ges ur lärarens synvinkel om hur man kan öka lärresursens tillförlitlighet. Dessutom är det bra att inläraren bekantar sig med vad Rekommendationen gällande upphovsrättsliga frågor som bör beaktas vid öppen publicering av lärresurser som utarbetats av Samordningen av öppen vetenskap och som ger råd om till exempel hur man avtalar om upphovsmannaskapet för lärresursen.
Lärarens perspektiv
När man främjar öppen utbildning är det bra att göra det så enkelt som möjligt att bedöma tillförlitligheten hos den öppna lärresursen eller den öppna studiekursen. Därför måste ursprungskällorna och upphovsmän lyftas fram i öppna lärresurser och studiekurser. Om det finns öppet tillgängliga originalkällor lönar det sig att i synnerhet lyfta fram dem, så att användaren av lärresursen kan kontrollera informationen om hen vill. Tillförlitligheten ökas också av information om vilka lärresurser eller studiekurser man kan lämna respons på.
Eftersom i synnerhet öppna lärresurser kan sprida sig på ett omfattande sätt, är det bra att anteckna framförallt när lärresursen har gjorts i lärresurser som behandlar ny eller snabbt föränderlig information. Om man på förhand vet när lärresursen inte längre är tillförlitlig, är det bra att ange en uppskattning av tidpunkten när lärresursen föråldras.
På en plattform som Biblioteket för öppna lärresurser är det också möjligt att uppdatera öppna lärresurser om man vill. Öppna lärresurser kan vid behov uppdateras av någon annan än dess upphovsman.
Det är bra att låta en kollega som är insatt i ämnet sakkunniggranska lärresursen eller planen för den öppna studiekursen. Tillförlitligheten hos öppna lärresurser eller studiekurser ökas också av att processen för att skapa dem har öppnats till exempel genom att berätta vilka forskningsdata eller bevis de baserar sig på. Det är också bra att lyfta fram betydande avvikande ståndpunkter öppet.
När man ordnar undervisning som är öppen för alla är det bra att komma ihåg att deltagarna inte nödvändigtvis har samma vetenskaplig läskunnighet som examensstuderande. Om möjligt är det bra att inkludera vetenskapsfostran i undervisningen. Vid sidan av undervisningen kan till exempel frågor väckas om vilken information som redan är säkrare motiverad, och vilken som ännu är osäker.
Ofta utarbetas öppna lärresurser och öppna studiekurser i samarbete med till exempel andra lärare eller egna studerande. Då ska man redan i planeringsskedet komma överens om upphovsmannaskapet och ansvaret till exempel vid uppdatering av lärresursen. Det är lärarens ansvar att för i synnerhet inlärarna se till att de förstår vilka rättigheter och ansvar som är förknippade med lärresursernas upphovsmannaskap och eventuell överlåtelse av nyttjanderätter. Närmare anvisningar om samarbetet och i synnerhet öppna lärresurser som utarbetats med inlärarna finns i Rekommendationen gällande upphovsrättsliga frågor som bör beaktas vid öppen publicering av lärresurser som utarbetats av Samordningen av öppen vetenskap.
Läraren kan vara anordnare av öppna studiekurser eller upphovsman till öppna lärresurser, men även till exempel själv utnyttja öppna lärresurser. Då är det bra att bedöma tillförlitligheten hos den lärresurs hen använder på samma sätt som inläraren.
Organisationens perspektiv
Organisationens anseende förbättras av att öppna lärresurser och studiekurser som skapats av personer som är affilierade till organisationen bygger på tillförlitlig, forskningsbaserad kunskap. Därför är det skäl att i organisationen bygga upp stödprocesser som ökar tillförlitligheten i öppna lärresurser och undervisning som är öppen för alla. Sådana stödprocesser kan till exempel omfatta sakkunniggranskning av öppna lärinnehåll eller regelbundna uppdateringscykler av öppna lärresurser. Om organisationen gör en arbetstagare ansvarig för att uppdatera dess lärresurser regelbundet, ska detta beaktas med möjlighet att använda arbetstid för uppdateringen eller med en separat ersättning. Om organisationen behöver överföra rättigheter till exempel för uppdatering av öppna lärresurser, ska den vid behov se till att överföringen av rättigheterna ersätts.
Det är bra för organisationen att tillhandahålla anvisningar om hurdana metadata som underlättar bedömningen av tillförlitligheten hos en öppen lärresurs eller studiekurs. Dessa metadata omfattar till exempel nödvändiga uppgifter om upphovsmän, inklusive upphovsmännens ORCID-koder och affilieringar samt andra betydande bindringar, samt uppgifter om när lärresurserna föråldras. Det är bra för organisationen att tillhandahålla anvisningar och modellavtal om upphovsmannaskapet och ansvaren för öppna lärresurser som utarbetas i samarbete.
Organisationens namn skapar en bild av tillförlitligheten hos en öppen lärresurs eller studiekurs. Därför är det bra att organisationen marknadsför i synnerhet öppna lärresurser och studiekurser som är gjorda av personer som är affilierade till organisationen och som har ansetts vara tillförlitliga och av god kvalitet vid sakkunniggranskning. Det är även i övrigt bra för organisationen att göra det möjligt för lärarna att profilera sig som upphovsmän till öppna lärresurser av hög kvalitet samt som anordnare av öppen utbildning av hög kvalitet och att stödja detta genom meriteringspraxis.
Organisationen har skäl att utse en ansvarig aktör som inläraren kan kontakta om hen hyser misstankar om tillförlitligheten i öppna lärresurser och studiekurser utarbetade av personer som är affilierade till organisationen. Den ansvariga aktören kan till exempel vara samma aktör som behandlar GVP-överträdelser i organisationen. Det är bra att ha öppen tillgänglig information om den ansvariga aktören och om hur man kontaktar hen. Dessutom är det viktigt för organisationen att fundera över processen kring hur man undersöker misstankarna och hur man svarar på de misstankar som visat sig vara befogade.
Det är bra för organisationen att erbjuda handledning om hur man hittar och utnyttjar tillförlitliga öppna lärresurser och studiekurser samt om hur man utarbetar dem (t.ex. undervisning i referenspraxis). Det är i synnerhet bra att erbjuda handledning för studerande om de vill göra sina egna utbildningsalster öppna. Det är bra att organisationen har tillgängliga öppna lärresurser, öppna webbkurser och/eller undervisning som är öppen för alla om informationskompetens och vetenskaplig läskunnighet och bedömning av tillförlitligheten hos informationen.
Inklusion, jämställdhet och likabehandling i öppen utbildning
Vad är inklusion?
I lärarens etiska principer betonas bland annat respekten för inlärarens människovärde samt främjandet av jämställdhet mellan könen och likabehandling. En viktig faktor för att främja likabehandlingen av inlärare är att se till att tjänsterna är tillgängliga, det vill säga att tjänsternas tekniska egenskaper gör det möjligt för alla eller så många som möjligt att använda dem utan hjälp av andra och även eventuellt med hjälp av hjälpmedel. Samordningen av öppen vetenskap har publicerat en egen rekommendation för tillgängligheten i öppen utbildning och i synnerhet öppna lärresurser.
Om tillgänglighet beskriver ett slags miniminivå för främjande av likabehandling, avser man med inklusion en aktivare förändring av ojämlikhetsstrukturer så att de stöder likabehandling och mångfald. Begreppet inklusion förekom för första gången i Salamanca-konventionen 1994, som fastslog att alla ska ha rätt till att gå i en vanlig skola, oavsett deras eventuella behov av stöd. FN:s fjärde SDG-mål för hållbar utveckling uppmanar till att garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntrar möjligheter till livslångt lärande för alla. Motsatsen till inklusion är exklusion, där till exempel en inlärare på grund av individuella behov av stöd utesluts från den vanliga undervisningen.
UNESCO:s rekommendation om öppna lärresurser lyfter fram en inkluderande och jämlik tillgång till öppna lärresurser av hög kvalitet som ett centralt mål. Mer specifikt uppmanar rekommendationen till att utveckla öppna lärresurser som är könsmedvetna och anpassade till lokala kulturer och språk och att säkerställa jämställdhet, icke-diskriminering och inklusion i policyer om öppna lärresurser. I lärresurserna kan inklusion synas till exempel i människors mångfald i illustrationer.
Inlärarens perspektiv
Öppnandet av utbildningen ökar i princip dess jämlikhet, eftersom öppnandet av utbildningen gör det möjligt för fler personer att lära sig till exempel genom att göra lärandet oberoende av tid och plats. På så sätt gör öppnandet av utbildningen det lättare för till exempel invånare i glesbygden eller personer med nedsatt rörelseförmåga.
Öppnandet av utbildningen omfattar även idén om att engagera inlärarna till exempel i planeringen av en studiekurs. Detta gör det möjligt att skräddarsy till exempel studiekurser eller lärresurser för en viss målgrupps behov. Vid behov kan man till exempel lägga till undertexter på olika språk eller teckenspråkstolkning till öppna lärresurser i videoformat utan särskilt tillstånd av upphovsmännen till lärresursen.
Även om öppen utbildning gör det lättare att anpassa lärinnehållet till inlärarnas mångahanda behov, garanterar till exempel inte enbart öppna lärresurser lärandet. En del inlärare kan ha ett behov av interaktiv undervisning utöver öppna lärresurser.
Alla öppna lärresurser eller studiekurser kan inte göras lämpliga för alla om de kräver förhandskunskaper eller färdigheter som inte alla har. Därför är det bra om inläraren får veta vilken utgångsnivå och vilka förutsättningar som behövs för den öppna lärresursen eller studiekursen. Då kan inläraren besluta bättre om lärresursen eller studiekursen lämpar sig för hen.
Öppen utbildning omfattar även att utnyttja öppna lärmiljöer. En öppen lärmiljö möjliggör till exempel öppna diskussioner mellan inlärare om de ämnen som ska behandlas. Sådana öppna diskussioner kan bidra till att skapa en känsla av delaktighet. Det är dock bra att beakta att känsliga ämnen kan kräva att öppenheten i diskussionen begränsas.
Lärarens perspektiv
Som ett första steg i främjandet av inklusion i öppen utbildning är det viktigt att läraren ser till att de öppna lärresurser som hen själv gjort eller använt i undervisningen är tillgängliga. Det finns också skäl att säkerställa tillgängligheten i de öppna lärmiljöer som används. Anvisningar för säkerställandet av tillgänglighet finns i handboken om tillgänglighet i öppen utbildning som utarbetats av Samordningen av öppen vetenskap.
Det är bra för läraren att vara medveten om vad inklusion, könsmedvetenhet och köns- och sexualitetsmångfald innebär. Det är bra om läraren till exempel kan undvika att använda ett stigmatiserande språk, framförallt när hen behandlar sensitiva ämnen. Vid planeringen av öppna lärresurser eller öppna studiekurser är det bra att beakta inklusionen till exempel när man väljer undervisningsmetoder. Detta kräver i synnerhet att målgruppen och nivån på det ämne som ska undervisas fastställs. Beträffande lärresursen är det bra att anteckna målgruppen och nivån i metadata, så att inläraren kan välja den lärresurs som passar just hen.
I främjandet av inklusion lönar det sig att utnyttja idén om samarbete, som kännetecknar öppen utbildning, där man tillsammans till exempel finslipar en öppen lärresurs så att den blir mer inkluderande. Det lönar sig i synnerhet att engagera inlärarna i att anpassa öppna lärresurser och studiekurser till behoven av just deras referensgrupp.
Organisationens perspektiv
Enligt lag har organisationen huvudansvaret för att jämställdheten, likabehandlingen och tillgängligheten förverkligas även inom öppna utbildningar och för att resursallokeringen för dem är tillräckliga. Integreringen av inklusion och könsaspekten måste synas i organisationens policyer för öppen utbildning och lärresurser. Anvisningar om hur tillgängligheten ska beaktas finns i den rekommendation om tillgänglighet i öppen utbildning som utarbetats av Samordningen av öppen vetenskap.
Det är viktigt för organisationen att se till att personalen förstår de många dimensionerna av inklusion. Anvisningar, utbildning och meritering är viktiga verktyg för detta. Det är också bra för organisationen att stödja lärarnas egna nätverk, där man kan dela sakkunnighet om inklusion och inkluderande öppna lärresurser. Det är också bra att erbjuda tillgång till handledning i hur man utarbetar metadata som stöder inklusion i öppna lärresurser.
Precis som i fråga om tillförlitlighet har organisationen skäl att utse en ansvarig aktör som kan kontaktas beträffande öppna lärresurser eller studiekurser som kränker affilierade personers arbete, jämlikhet eller likabehandling. Det är bra att ha öppen tillgänglig information om den ansvariga aktören och om hur man kontaktar hen. Dessutom är det viktigt för organisationen att fundera över processen hur man undersöker misstänkta kränkningar av jämställdhet och likabehandling i den öppna utbildningen och hur man svarar på misstankar som visat sig vara befogade.
Unescos rekommendation för öppna lärresurser lyfter i synnerhet fram behovet av flerspråkighet när det gäller inklusion. Det är därför bra för organisationen att för sin del främja flerspråkigheten i öppna lärresurser. Detta innebär att man åtminstone ser till att öppna lärresurser som är affilierade till organisationen är så lätta som möjligt att ändra till olika språk. Särskilt förtjänstfullt är det att man till exempel genom samarbete med andra organisationer säkerställer att öppna lärresurser finns tillgängliga mångsidigt på olika språk och att det finns tillräckligt med öppna lärrsurser om centrala ämnen i synnerhet på minoritetsspråken.
